Daghens blogg
Kuken i örat.
Sentimentaliteten kom till slut. Må hända att tanken var att sista kvällen med gänget skulle bli en symfoni av tårar och ledsna klagorop, men det gick som vanligt inte vägen. Tre minuter efter det att jag äntrat Tranan bestämde jag mig för att gå på en stillsam promenad, för att stilla min för tillfället uselt mående kropp. Promenaden slutade hastigt och lustigt i en slänt vid Onbacken, där jag efter fyrtio minuters sömn väcktes av ett samtal från en edsbybo. Med ett sovande och genomvått vänsterben vacklade jag mig fram till det gröna huset och betalade in mig. Kamraterna insåg kanske inte allvaret i det hela utan, lät mig helt enkelt gå, jag faktiskt ända till bussen som kvällen till ära agerade hemförskaffningsmedel. Efterfesten kunde ju inte bli annat än ett lyckande tänkte vi. Veckor av planering hade gått förbi och nu skulle vi äntligen få skörda frukten av vårt hårda arbete. Frukten hoppades vi att skulle vara tårar av avsky mot att vi måste lämna vår kära, men fula hemort och alla dess invånare. Stämningen var hög som en varmkorv när vi tog oss in i festlokalen och det hela var väldigt ihållande i säkert, ja.. Fem minuter. Därefter låg vår käre festvärd på golvet i fosterställning och snarkade. Filmer finns när han får en högst manlig kroppsdel instoppad i örat, men det hela var förhoppningsvis en förbannat bra illusion. Nu sitter jag här och skriver sämre än förr och tårar rullar långsamt ner för mina kinder. Nu försvinner jag från er alla för en lång tid.
Jag förstår faktiskt inte hur jag ska klara mig utan vissa saker. Min mamma, till exempel.
Skrivet av Dagh, 2007-09-09 04:16
Mitt arma öra blöder, både av kukbasiller och oändlig sorg. Farväl mina vänner!
Skrivet av Lundino, 2007-09-10 08:26
Kredd till min kuk helt klart..
Skrivet av Myten, 2007-09-09 18:31