Hanna

Free får idag beskriva olika perspektiv på dejting med sin låt "All right now":

I took her home to my place,
Watchin' every move on her face;

She said, "Look, what's your game baby? Are you tryin' to put me to shame?"

I said "Slow, don't go so fast, don't you think that love can last?"

She said, "LOVE?! LORD ABOVE! Now you're tryin' to trick me in LOVE?!"

XOXO HANNA

Himlen är mörkt röd.
Som om den visste om att du var död.
För det måste du väl vara?
Annars skulle du väl när jag skriker svara?
Och blodet som rinner ur din mun så sakta,
innebär inte det att vi livet borde akta?
För trots allt är ju detta det enda liv vi har...
och ditt liv är inte längre kvar.

WOHO!
Nu fick ni allt en dikt.
Nu skall jag stänga av datorn.
HEJDÅ

P.S. Jag är sjukt sugen på chips med smält ost. CPCPCP.
P.P.S. Jag är fortfarande sjuktligt sugen på vin också. Det blev inget vin igår nämligen. (/alkoholisten?)

Vissa dagar rinner bara orden ur en. Vissa dagar. Så gör de inte det.
Ni kanske har märkt att vissa av mina dikter numera är mindre lyckade.
Det var nog en fin tanke att skriva dikter istället för inlägg.
En klok tanke med tanke på att jag annars tenderar att skriva om mina känslor. Och mina känslor skall ej skrivas om.
Idag blir det tyvärr ingen dikt. Kanske imorgon. Kanske inte.
Jag har lärt mig att det är bra att tvinga fram ord ibland. På många sätt, det kan vara bra att säga saker som är svåra att säga. Det kan vara bra att skriva saker som är jobbiga. Och det kan vara bra att skriva även när du inte vill, kanske skriva en avhandling eller skriva en bok.
Vissa människor kommer aldrig sätta sig ner och börja skriva på en novell om de inte har lust, men det gör ingenting, för det skulle inte gå om alla var författare.
Tänk vad svårt det skulle vara att få en bok såld då. HM.
En till tanke.
Australien.
Det är ett ganska fint...

http://www.youtube.com/watch?v=eEh-r9a9jjM

a dinosaur is riding in my elavator
(guess i'm taking the stairs today, then..)

Och jag minns inte längre varför jag vill leva.
Din hand är på min axel.
Dina ögon i min nacke.
Mina läppar är slutna.
Precis som mina ögon.
Det är varmt där under.
Under ögonlocken.
För jag vet inte längre.
Din hand håller hårt om min axel.
Som för att hålla kvar mig.
Så att jag inte kan fly.
Men jag vill inte längre.
Kan inte jag få göra som jag vill nu, till slut?
Är det inte min tur snart.
Din hand är kvar på min axel.
Men.
Nu är mina ögon åter öppna.

if you wanna be the last man standing
-- i can be demanding --
you know what to do

:: you should be asking me for mercy, mercy ::
:: you should be saying that you will treat me, treat me right ::
/ Le kid

HEJDÅ!
just det ja. jag har skjutit upp det där med att gå till gymmet alldeles för länge nu. ska dra nu. ut i fittkuksregnet - jävla göteborg. (och det var nog första och sista gången jag benämnde Göteborg som jävla, för egentligen är det ju världens finaste stad.)

Jag försöker att vara snäll,
men allt som kommer ur min mun är gnäll.
Numera när jag ser dig vill jag slå dig hårt,
för att du har gjort så mycket så svårt.
Du lovade att finnas där,
men det är ju inte längre mig du har kär.
Kanske är det inte rätt av mig att vara så arg,
att jag vill sluka dig som en varg.
Besviken är nog mer rätt ord,
annars låter det ju som att jag vill utföra ett mord.
Allt jag vill är faktiskt bara att saker och ting skall vara som då,
men kanske har vi tappat det vi hade eller så..

Nu vill jag bara skriva ett ocensurerat inlägg.
Men det får ni inte. Hah.
Imorgon skall jag till Karlholmen och öva så jag har burit runt på mina larmkläder och folk på bussen tittar på dem som om jag höll i ett dött rådjurs huvud (jag hade i och för sig tyckt det var mer läskigt om jag höll i ett levande rådjurs huvud - vart är kroppen liksom?!)

it's hard to hold on when there's noone to lean on.
/Bon Jovi

En dag i december slogs dörren upp.
Hård, kall snö regnade in genom den öppna dörren.
Tillsammans med en man.
Mjuk och varm i sin päls.
För han var ingen man egentligen.
Han var en björn.
Sen dess har dörren stått öppen.
För det finns ingen kvar som kan stänga den längre.

Det snöar.
Eller regnar fittkukar.
Beroende på hur hatisk du känner dig.
Aja.
That's all.
BYEBYE För idag / Hanna

När ljudet av skriken sjunkit undan tittade hon fram där under täcket.
Tårar i ögonen som runnit ner och lagt sig som koppar i öronen.
En smärta i bröstet som inte försvann för att tystnaden omfamnade världen.
Nej snarare tvärt om.
Tystnaden gjorde smärtan värre.
Tystnaden fick skriken att eka i huvudet.
Pappans förtvivlade gråt.
Mammans ilskna skrik.
Och slagen.
Som fick hela huset att röra sig.
Skaka.
Som om det vore en jordbävning.
Han slog henne.
Hon slog honom.
Kastade sig över varandra.
Kastade saker på varandra.
Alltjämt skrikande.
Hon kunde höra honom springa.
Förtvivlat gråtande.
Sprang han med henne bakom sig.
Skrikande.
Men nu var det tyst.
Huset var stilla.
Orörligt.
Borta.
Lugnet efter stormen.
Eller före.
Hon drog täcket över huvudet och höll för öronen.
Men det var sina egna tankar hon ville stänga ut och det gick inte att stänga ut dem på det viset.

I'll tell ya what to do when your life has you in a bind. When you're calling up on luck, But...