Hanna

Ett rökmoln syns bakom husen.
Han bara fortsätter att gå, med sin systers hand i sin.
Glassplitter på gatan.
Söndriga fönster.
Men människorna går lugnt, med blicken i marken.
En hög smäll hörs några kvarter bort.
Några av de som vandrar på gatan hoppar till.
Fortsätter sedan att gå.
Blicken i marken.
Titta alltid i marken.
Möt inga blickar.
Risken finns att du möter fel blick.
Och då.
Då kommer det vara det sista du någonsin gör.

Har massa. tankar. tog examen i fredags. Slut. Finito. Osv. ... Jaha.

Ha det bra mina vänner.
Kramar från Hanna.
:)

Skall snart gå.
Vill bara testa att skriva en till dikt och som ni säkert vet (eller inte vet, spela roll) så komponerar jag i stort sett alla mina dikter på denna bloggen. Vet inte vad det är kanske triggar den min kreativa sida? Kanske inte. I varje fall, min förra dikt var ganska så. usel. Så jag undrar om jag kan skriva dikter när jag mår bra. Därför testar vi igen.

En ensam glödlampa lyser upp rummet.
Den lyser upp plastmattan som täcker golvet.
Den lyser upp väggarna som är av väv.
Den lyser upp taket som är vitmålat.
In genom fönstret kommer också lite ljus utifrån.
Orangefärgat ljus från gatlamporna utanför.
Gatlamporna får blodet på golvet att glittra förrädiskt.
Gatlamporna möter hennes döda blick och får det att se ut som hon tittar.
Kanske gör hon det? Tittar.
Försäkrar sig om att hennes kropp skall tas väl om hand.
Och att hon får sona för sitt brott.
Hon som tryckte in kniven djupt mellan hennes revben.
Hon som kallade sig.
Kallade sig.
Syster.
Hon som...

Så. Bra.
Faktiskt. Bara så. Bra. Allt börjar släppa. På fredag tar jag examen. Vad märkligt.
Vad skall jag göra sen?
Vi får se.
Precis lämnat in en hemtenta.
Och fick en kommentar på bloggen där sista meningen var :"lite så jag ser på dig, som ett downs barn." Blev upprörd. Berättade för pappa. Pappa skrattade. Sa något om att jag kan attrahera mer extrema versioner av mig själv via bloggen och att det säkert var ett skämt. OSV. Sådär som min pappa säger - för er som träffat honom, ni andra får tänka er en professor. Han är egentligen "bara" lärare, men hans personlighet passar mer in på en professor.
Skall skriva en dikt nu tror jag.

Solen hade inte slocknat men inte heller lyste den på himlen.
Det var natt.
Små stjärnor föll ner från månen.
De små stjärnorna såg ut som glitterpulver där de föll som en hinna.
Smala, vita fingrar sträckte sig uppåt mot pulvret.
Ögonen tindrade och fingrarna ville nå.
Ta stjärnorna och trycka dem mot hjärtat.
Bli glitterpulver.
Bli ett med...

När jag kom in på bloggis idag så såg jag att färgen var ändrad till svart! Hah! Tänkte jag, passar ju mig! Så nu är min bloggis svart. Fast egentligen känner jag mig inte så svart. Tycker bara att det är roligt att vara melodramatisk.

Min far har varit i Japan i en och en halv vecka. Trodde inte jag skulle sakna honom så mycket. vad jobbigt det kommer vara att flytta hemifrån sen... fast jag klarade mig visserligen ganska så bra när jag bodde i Norrland. Gillar väl inte att folk överger mig, men det är okej om jag är den som överger. Nu är jag så där melodramatisk igen. Överge och ta semester i Japan i två veckor... det är väl ungefär samma sak? Eller... Aja.

When we dont know which way to go,
and it doesnt matter what we do,
IT GOTTA BE ONE GOOD WAY TO KNOW...
/Chrome

Ja, jag har varit förvirrad över mitt liv allt för länge. Jag bryr mig inte längre. Inte så att jag inte bryr mig om mitt liv... Eller vänta lite... Nej, det är inte det jag menar. Jag menar att jag inte orkar ta tag...

kanske är den det. jag förväntade mig inget av den. men min stackars lilla. lilla. bror. för honom är det jobbigt. för mig är det jobbigt att det är jobbigt för honom.

hejdå.

Med svarta läppar och isblå ögon mötte hon min blick.
Mina tänder glimmade vita i månljuset mellan mina halvöppna läppar.
Hennes händer är blå och fingrarna är utsträckta emot mig.
Natten är svart.
Den har lagt sig som en hinna över världen.
Natten får hennes svarta läppar att bli ännu mörkare.
Mörkret äter upp sig själv.
Suger in mörkret.
Suger in mig.
Får mina läppar att sluta sig kring mina glimmande tänder och sänka blicken mot hennes blå fingrar.
Sedan försvinner månen och mörkret är kompakt.
Slutet.
Eller början?
Vet inte längre vem som är vem.
Vem jag är?
Det enda jag minns är isblå ögon och svarta läppar.

Hm. Är inte så nöjd med den. Är förvirrad. Måste handla imorgon. Hem till mor också. Skall träffa mormor och morfar. Skall ringa viktiga samtal.
Fan.
Massa saker skall jag göra.

Bajs.
Bajs.
Bajs.

Ha det bra dåra.
Hej svej.

Små gester.
Små ord.
Små bokstäver.
Ljudet försvinner från hennes läppar.
Han hör orden.
Svagt.
En viskning i natten.
Han sträcker ut sin hand.
Sträcker ut fingrarna för att möta hennes.
Men hon finns inte mer.
Fingrarna drar igenom luften.
Gör hål i den.
Tomhet.
Viskningen ekar i hans öron.
Studsar i mörkret.
Hennes hud mot hans.
Hennes blick när den mötte hans.
Hans fingrar gräver i luften.
Mörkret är kompakt och tomheten fullständig.

Japp. Igår var trevligt, middag med Pempem, utgång med Jenna. Trevligt trevligt trevligt. Idag har jag slängt grejer på tippen, handlat och firat julafton. Fast varken Carro eller Jossan kunde komma :( Massa namn. Låter som en fjortisblogg. JAG HAR SÅ HÄR MÅNGA VÄNNER! Jag kan säga några till namn, Jan, som är min pappa. Laila, hans flickvän. Ann, min faster. Se hur många människor jag känner! Alldeles jättepopulär! Och sedan kan jag blanda stora och sMå bOksTÄveR ocKsÅ, HaR jaG seTT ATt mÅnGa GÖr iDAg. Fast det var jobbigt. Orkar...

Matt av stress.
Har så mycket att hinna med. Har så mycket att göra. Varje dag. Nu. Sen. Snart. Tiden kommer närmare och närmare. Tiden då jag måste ta tag i saker igen. Tiden då det inte längre går att bara chilla. Bara ta det lugnt. Bara. Bara vänta.

Fast sedan är jag väl också stressad för efter att jag tagit examen så måste jag ta tag i mitt liv igen och komma på vad jag skall göra med mitt liv.

Pappa: Men du får det att låta så stort, Hanna!
Jag: Men är det inte stort då? Det där med vad jag skall göra med mitt liv?

Nu kan jag inte längre gömma mig bakom min utbildning - när den är klar så skall jag söka lägenhet, kolla på utbildningar och se ifall jag skall flytta utomlands eller stanna kvar i Sverige - för nu är jag snart klar, nu går det inte längre att säga: "jag tar det efter min examen". Det känns inte heller längre lika lättvindigt att flytta utomlands ifall "det inte går som jag vill med mitt jobb till våren så får jag väl flytta då" Bara sådär. Flytta. Dra. Försvinna. Gör man...