Dagens samhälle

... för att lukta en råtta - eller en konspiration som pågått under sekler. Läs historien med de kritiska glasögonen på - så träder en skrämmande bild fram. Här är flera betraktelser och vittnemål från Oslo:

... men vad skall vi då tycka om det Alex Jones här berättar? Friskt?

Problemet med sådana händelser som de i Oslo är att vi bara får se det som skedd i detta nu, men inte vad som föranledde det hela. Alla som hört om Timothy McVeigh må ha tyckt att han var en blodtörstig galning, men en dokumentär som gjordes efter hans avrättning visar en annan McVeigh. Det var inte omotiverad blint våld som skedde i Oklahoma City, men en attack på det McVeigh såg som en dubbelmoralisk stat som predikar frihet, men tar till vapenmakt mot alla som inte lever enligt konventionerna. Detta resonemang byggdes på händelserna i Waco Texas på 1990 talet då FBI, enligt McVeigh, mördade den isolationistiska domedagssekten som förskansat sig på en ranch och där levde enligt Skriftens ord – så som de uppfattade det. Jag erkänner: Jag reagerade med avsky när det begav sig i Waco Texas på 1990 talet. FBI agerade på mycket lösa grunder. Timothy McVeigh, en veteran från första golfkriget, ansåg att den federala staten begått ett brott och borde få känna av...

Jag kan nästan inte tro det: Vart har tiden tagit vägen? Egenmäktig som jag är, så har jag valt en norsk födelsedagssång för dig: "Dagen Er Din" från 1977 med norska Katho. Jag tänkte det kunde vara en bra kontrast till den där amerikanska som vi hör året om.

Ha en fin, fibrolös födelsedag, och gör nu inte saker jag skulle gjort!

GRATTIS!

Jag vet en sak: Smaken är som baken - och vissas smak är mer lik baken än andras. Norska Dagbladet visar upp de här två:

Än en gång tackar man Athene för att man är ungkarl. En som ser ut som en lobotomerad Goldielocks och en som ser ut som en - hrm - jag vill inte ens säga det. Hitta på något själv.

http://www.kjendis.no/2011/04/23/kjendis/mote/klikk/kamille/16286561/

... om vi skall tro Pat Condell, och det tycker jag vi skall. Pat har ordet:

De som läste bloggen under 2010 vet att detta för mig var ett år som bäst kan beskrivas som ”innehållsrikt” – för att säga det minsta. Gamla country dängan ”Pick Me Up On Your Way Down” börjar inte ens att beskriva hur det kändes. Det var nästan som man kan tänka sig att det är att hamna i ett svart hål. Allt går åt pipsvängen så skjortan står rakt ut. Det slutade med att bolånet blev sagt upp, och mycket tid har gått åt på att skaka fram alternativt boende, och inte minst sälja det jag har för ett vettigt pris. Det har inte gått så bra, så jag föreslog banken en lösning som blev accepterad, så nu kan jag bo kvar i Villa Korsdrag så länge jag betalar. Det skall sägas att stålbadet har gjort ekonomin bättre, men samtidigt har värdet av min pension gått ner eftersom valutan i landet jag får den från har tappat gentemot svenska kronan – men när jag ser på allt jag lämpat överbord, så funderar jag på hur jag kunde få det att gå ihop så länge som jag gjorde: Jag...