En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
Bergatorparen

Det har, som (kanske) bekant, pågått en debatt här på bloggen om minaretförbud och även min anknytning till Piratpartiet – en anknytning även jag själv nu ifrågasätter. Men sedan är frågan: Hur representativ är/var denna debatt? Låg besöksfrekvens och högt antal kommentarer får mig att ställa denna fråga. Kanske det förhåller sig så att jag retat upp en handfull PK’ are och att frånvaron av andra åsikter än de liberala/PK i sig är ett tecken på att de som lutar åt det mer konservativa hållet inte brydde sig om att kasta sig in i debatten – vilket ju är förståelig. Det var en riktig ansträngning i vissa fall att förstå vad somliga debattörer menade.

Man kan få för sig att somliga vill tillåta allt och alla – även de som vill använda sin frihet till att begränsa andras. Jag har stora problem med ett sådant synsätt som jag anser vara både flummigt och inte så lite fegt. Fegheten ligger i att man är så rädd för att stöta sig med andra vänstergestaltar som de hänger med på stadens kaffebarer på dagarna. Jag vet, jag är brutal mot de som vill vara PK och modemedvetna . Fruktansvärd! Men för mig framstår dessa modedjur som lite, skall vi säga, verklighetsfjärran? De skapar sig en kokong där de silar bort allt de inte vill/orkar se eller förstå. Jag har vistats i verklighetens värld så länge, att jag inte precis tar några fångar längre. Jag respekterar givetvis andra människors rätt att leva som de vill, och tycka som de vill – men det är inte samma sak som att jag håller med dem. Talar man med människor som vistas ute i verkligheternas värld och som ser sakerna utan filter av något slag, så får man en helt annan verklighetsbeskrivning än den man får av PK’ ena och vänstermaffian.

Jag har märkt mig, att varje gång man startar ett projekt som Piratpartiet, så startar de så äppelkäckt som ett parti med en plan och utrymme för alla som vill vara med och kämpa för ändamålet, för sedan att bli ett vänsterprojekt med moderiktiga åsikter. Inte vet jag vad Piratpartiet har med minaretfrågan eller frågor om religion att göra överhuvudtaget, men jag utgår ifrån att tiden då även högerkillar som jag platsade där är över. Skall jag gissa på vad som händer framöver, så ser jag för mig att det går för Piratpartiet som det gått för många andra sådana projekt: Man stöter bort grupp efter grupp tills att endast den inre hårda kärnan finns kvar, och efter det begriper man inte vad som hände. Ta bara FI. Det började som ett projekt där feminister från olika vädersträck kom ihop. Sedan tog det sig hus i Helvetet och var är FI nu? Inte ens en fotnot! Det är det som är det tråkiga med sådana demokratiska projekt, men som även då illustrerar vad jag menar med att ge alla obegränsad frihet – även de som vill använda sin frihet att begränsa andras frihet. Det ändar upp med flum – och om det inte då kommer någon som kan ta högtryckstvätten och lite starkt rengöringsmedel och spola ut flummet, så kvävs organisationen/partiet till döds. Titta bara på listan över registrerade partinamn i Sverige, så ser du vad som finns kvar av många politiska projekt som varit de senaste decennierna. Att skapa ett brett folkrörelseparti kräver inte enbart duktighet och engagemang, det krävs även mycket hårda nypor. Det förstår jag nu. Norske Carl Ivar Hagen, och franske Jean Marie Le Pen har sådana hårda nypor, och Hagens Fremskrittspartiet har uppnått att under en period vara Norges största parti. Om man ser till svenska Socialdemokratin, så ser vi samma sak: Så länge ”buffliga” Göran Person höll i tyglarna med sina hårda nypor, så höll partiet sig uppe. I händerna på Mona ”Toblerone” Sahlin börjar partiet att tappa greppet. Besanna mina ord: Nästa valrörelse kommer det att bli tuffa tag och kanske rentav en ohelig allians från Vänstern via Sossarna till Folkpartiet och eventuellt Centern. En sådan allians kommer inte att producera annat än en konturslös flumpolitik som är så PK att det är motbjudande – och allt detta av två skäl: S+MP+Vp kommer inte att uppnå majoritet och inte hellre Alliansen, så för att undvika att SD får vågmästarroll, bygger man sig förbi den situationen genom att hoppa i säng med sina tidigare antagonister. Leve demokratin!

Jämt mellan blocken. Sahlin behöver SD för att avsätta Reinfeldt.

Så vilka sätter egentligen agendan i Sverige? De som sätter agendan är de som besitter de resurser som behövs för att dominera informationsflödet, och i viss mån styra den offentliga debatten. Följaktligen debatteras oftast frågor som folk i allmänhet har ett milt sagt perifert förhållande till i media, medan de som tar upp ämnen som upptar vanliga människor föregår på olika håll på nätet. Detta understryker den skiktning som skedd i samhället, och som har förtydligats efter att Internet gjorde sin entré. Folkrörelsedemokratin är en saga all sedan länge, och dagens demokrati är selektiv såtillvida att endast utvalda åsikter tillåts att komma till framför kameror och mikrofoner. Vanligt folk har så eftertryckligt parkerats på sidospår de senaste decennierna att de känner ingen motivation att försöka påverka politiken på annat sätt än att skriva på ett ”uppror” då och då. Dessa uppror går oftast på matvaruhantering och elpriser. Tänk vad civiliserade vi är: Vi går inte ut på gator och torg och vrålar och skriker. Vi tuttar inte eld på bilar och MacDonald’s och kastar sten på polisen. Vi SKRIVER på ett uppror – vilket i och för sig är så som jag tycker är mest passande i en demokrati.

Men HAR vi en demokrati? Det är en bra fråga som det inte finns något bra svar på. Demokrati är i sig ett rätt så luddigt begrepp. Man KAN kalla det demokrati om folk vart fjärde år får bestämma vilka som skall dupera dem i kommande mandatperiod, och man kan kanske kalla det demokrati om man balanserar honung och vinäger så att man inte får annat än skriftliga uppror och lite skäll av uppretade gamla tanter vid valmöten. Demokrati är som en soppåse: Du kan fylla det med så mångt, och ändå kalla det demokrati.

Men som debatten visar, så är det inte folket i sig som bestämmer vad som skall vara PK, men den klass som behärskar medierna och det politiska systemet. För alla som tvivlar har jag en utmaning: Skapa en lista i varje valkrets bestående uteslutande av arbetarklassare och lägre medelklass, och se om ni kan få in någon i Riksdagen. Mina pengar sätter jag på att det inte låter sig göra. PK’ ena kommer att snusläsa programmet för att kunna ge er beteckningen rasistisk/främlingsfientliga som är politikens svar på spetälska eller pariakast – om du föredrar. Och bara så det inte är något tvivel: Piratpartiet fick förvisso in folk i Europaparlamentet, men vilket samhällsklass kom de från? Jag vet inte, men gör mig vissa tankar. Beträffande Riksdagen, tror jag inte Piratpartiet kommer att lyckas ta sig in. Sverigedemokraterna kommer ganska säkert att få ett mandat, men huruvida det kommer att besättas av någon från någon från de lägre samhällsklasserna, kvarstår att se. I det förflutna har man tagit udden av politiska rörelser genom att assimilera ledarskapet in i övre medelklassen och på så sätt skapa ett avstånd till övriga medlemmar som splittrat rörelsen. Det skedde med arbetarerörelsen som för 100 år sedan var lika stigmatiserat som SD är idag, men som idag är så PK att det ryker om dem. Det kommer att ske med alla försök från golvplanet i samhället att utöva sina demokratiska rättigheter utöver det att rösta varje fjärde år – och det verkar som om valdeltagandet aldrig mera kommer att nå upp i folkrörelsedemokratins nivåer. Det är inte det att folk struntar i allt, det är att avståndet upp till de som styr har blivit så avsevärt att man nästan behöver teleskop för att kunna se dem.

Den skiktningen av samhället som jag nämnt, ihop med att man stigmatiserar alla försök på att skapa nya politiska projekt från golvplanet i samhället, gör att folk i allmänhet inte har så mycket annat att välja på än det rådande etablissemanget. SD är ett folkligt projekt, och lite av ett ihop - kok av allt möjligt, men det är inte DET som gör att de stigmatiseras. Det är att det är just ett folkligt projekt där etablissemanget inte är representerade på någon nivå som gör att partiet utsätts för den smutskastning och den rakt ut sagt diskriminering som man ser idag. Skulle jag rösta SD? Tveksamt. Jag tror på att rösta på det som ligger närmast det man själv tycker och håller för rätt. Vägen till att uppnå saker, har vi sett med IPRED och FRA, går genom att skapa en lobby som kan besticka de folkvalda med de rätta mutorna för att få de beslut man vill ha. Dessa mutor består inte i pengar, men löfte om ett lukrativt kontrakt efter att ens politiska karriär är över, eller i att man får ”hjälp” i vissa politiska frågor på den utrikespolitiska arenan eller att undvika konflikter på den inrikespolitiska arenan. Det försiggår så mycket mygel inom politiken att man kan bli illamående. Men det är en av livets realiteter och en sida vid alla högre varelser – mutbarheten. Det får vi leva med – och utnyttja för allt vad det är värd. Det fanns för några år sedan någon som föreslog att lobbying skulle förbjudas eftersom det tog i anspråk för mycket av ledamöternas tid – sades det. Min gissning: Förslagsställarna hade inte fått del i det hela och surade.

Så är det här i världen: Ljusår mellan vad vi uppfostras att tro av föräldrar och skola, och de faktiska realiteterna. Alla hoppas ju på en bättre morgondag, och försöker genom barnen skapa denna. Behöver jag säga att på ålderdomshemmen sitter många desillusionerade människor?


Skrivet av Bergatorparen, 2009-12-06 03:09

Tack för länkfixen ;)

Skrivet av Diana, 2009-12-06 10:13

Ett underbart betänkande.

Du borde få rösta två gånger nästa år! :)

Skrivet av Rick, 2009-12-06 12:40

Det började redan på1700-talets slut, då makteliten inom politik och religion pläderade för undervisning i tron på att vidskepligheten skulle försvinna och att folket skulle börja tänka som dem själva. Men inget av detta lyckades, folk började läsa och bilda sig egna uppfattningar. Vidskepligheten utvecklades till vidsynthet och folk såg mer än vad de borde enligt de maktgiriga. Och på den vägen är vi, men vi har lång väg innan vi har vänt upp och ner på pyramiden, om vi någonsin når dit.
Lyckliga vi, som har fler och fler vidsynta människor runt oss. Människor som också kan kritisera sig självt innan man kritiserar andra (kontrollera dig själv, så behöver du inte bli kontrollerad av andra). Och Du tycks vara en av dem.

Skrivet av bosselagom, 2009-12-06 12:54

Advocaat minns jag att de vuxna drack på jul nere i Holland ;)

Skrivet av Diana, 2009-12-14 18:51

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?