Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-

Om någon försöker få mig att lämna min tankevärld och ta tag i verkligheten ikväll kommer jag att gå sönder.

Men får jag stanna här kanske jag kommer tillbaka till verkligheten när jag är färdig här i tankarna.

Bakom mitt tangentbord kan jag faktiskt formulera mig. Jag kan forma ord till dialoger, händelser och handlingar. Personer kan växa fram, förändras och ta sin egna beslut.

Jag tillbringar varje ledig minut med datorn i knäet. En kombination av starka mediciner i ny, höjd dos och en dos underliggande ångest samt ledighet är en utmärkt grogrund för berättandet. Jag lyssnar alldeles för högt på musiken och sida efter sida blir min.

Ibland önskar jag att jag var musikalisk. Men i sådana här stunder är jag lycklig över skrivandet. Där kan det som jag inte kan formulera i vanliga fall få namn, former och slut. Och jag känner mig plötsligt helt hemma i mig själv igen.

Jag är rädd för att bli gammal.

Egentligen är jag nog inte rädd för själva åldrandet, utan mer för de effekter som det förväntas ha på ens intressen och sällskap. Rädd för parmiddagar, bara träffa Leos vänners föräldrar (om de nu inte råkar vara även mina vänner), rädd för att människor ska kallprata mig döv och be mig se melodifestivalen tills jag blir blind.

Rädd för att tappa bort mig själv. Rädd för att känna mig instängd i mitt liv. Rädd för att glömma att Leonid avnjuts bäst när man rullar omkring i gräset med honom. Rädd att aldrig ta mig tid att skriva, att dagdrömma, att ha inomhus picnic, ha hopplösa projekt. Rädd att bli en roll mer än en människa med motsägelser.

Och så finns det de stunder då jag inser att jag oroar mig i onödan. Stunder då jag vet att jag kommer att lägga mig ner och dö, eller skrika, bråka och göra uppror om jag inte får vara jag. Stunder av samtal som betyder någonting, stunder av gemensam kamp, stunder av inspiration.

Och då andas jag ut, tar fram mitt...

För att använda ett specifikt uttryck så har det varit bloggtorka här ett tag. Skälet är att jag varit runt lite i landet, i Linköping, i Alingsås och lite här och där. Haft härliga, jobbiga, intensiva och kärleksfulla veckor.

Nu är jag hemma igen, och blir hemma nästan hela sommaren, som det ser ut, med någon kort avstickare då och då. Väntar på lönesamtal och introduktionsdagar på jobbet jag är lovad och har nyss blivit färdig med projektplanen för min och Helenas C-uppsats. Där undersöker vi om Närakuten avlastar Akademiskas akutmottagning eller om den tvärt om ger ökad efterfrågan på vård. Det är en del i ett större forskningsprojekt, vilket är kul.

De senaste dagarna har varit lite i en dimma. Jag har nämligen börjat skriva igen. För er som inte känner mig kan jag berätta att skrivandeperioderna innebär att jag i tankarna är lite frånvarande hela tiden, utom när jag skriver. Att jag alltid har handlingar, formuleringar och sinnesintryck i huvudet, vad jag än gör. Att jag längtar efter...

Det är varmt, soligt och vi har börjat gräva i vår ekologiska odling. Idag kommer gödsel till vår Community Garden och livet på baksidan av vårat hus är underbart. Igår tillbringades dagen med Ninan, Tinen, Emil, Leoniden, Beata, Annie och Peggy. Bad i pool (Leo), slappande (alla), grävande i vår odling (jag och Emil) och grillning (Emil, jag, Leo, Beata, Annie, Peggy). Dessutom fick initiativtagaren till Flogsta Food de bilder jag tog under plogningen av området, och de finns publicerade här:

http://flogstafood.wordpress.com/

Man kan bland annat se Leo på flera av bilderna. Vår linslus.

Efter en sådan där somrig, slapp dag som igår måste det ju komma bakslag. Och det gjorde det också. Idag har jag årets värsta pollenallergi och sitter på 8 timmars obligatorisk föreläsning. Leoniden är hemma med feber, troligen för mycket sol igår. Med andra ord var jag och Leoniden rätt ynkliga imorse. Jag insåg att han var sjuk när han istället för att attackera mitt tangentbord medan han satt i mitt knä, utan...

Hemma från LinCon, spelkonventet i Linköping.

Som Mia beskrev det, "Så lite plats men så mycket kärlek". Då syftade hon i och för sig inte på Lincon utan på sin lägenhet, där jag, Emil, Leoniden och kusin Sebastian bodde.

För er som inte vet så är Mia min ex-svägerska, och mamma till Leonidens kusin Sebastian, 2 år. Mia hör till mina favoritpersoner och har bara ett stort fel, och det är hennes bostadsort. Uppsala hade passat bättre.

Fem dagar med spel (bl.a. Ticket to Ride, Carcassonne, Kaleidoscope, Alibi Saknas, Inkognito och många fler), lek med Sebastian och Leoniden, prat med Mia, massor av promenerande till och från konventet och en del annat smått och gått. Är nu trött men väldigt lycklig. Dessutom besegrade jag Emil stort på flera spel. Skadeglädje är äktenskaplig glädje, för er som inte vet detta.

Nu väntar en vecka med tentaplugg och lite grävande i vår nyplogade Community Garden och kolonilott. Därefter får Bettan och pappa låna ett litet barnbarn medan jag, Emil och Fröken B drar...

Dagens förälskelse heter Sufjan Stevens. Lyssnar om och om på låten Chicago.

Tror jag hittat ytterligare musik att bara vila i.

För musik är mer än brus och takter. Det är också en bekräftelse på saker vi känner oss ensamma om att känna. Det är en känsla av igenkännande ibland en katalysator för känslogenombrott i tankarna. Det spränger in mellan förnuftet och rutinen. Och vi känner. Lite mer.

En av de få bloggar jag dagligen kollar är Underbaraclara. Mest för att hon inspirerar. Med galenskaper, estetik, åsikter och tankar. Jag kan erkänna att jag direkt skippar att läsa inlägg om mat och bakning, det är verkligen inte min grej, men i övrigt läser jag allt.

I ett inlägg nyligen beskrev hon en stor del av min livssyn. Så, till alla er andra som funderat på det jag brukar säga om att jag aldrig vill jobba heltid; läs det här:
http://www.folkbladet.nu/?p=173745

För det är precis så jag tänker. Att jag vill ha tid. Jag vill ha tid mer än jag vill ha pengar, status eller cred. Delvis för att jag rent psykiskt inte klarar av heltidsjobb, ni som känner mig vet ju hur det har gått de gånger jag försökt, dels för att jag vill vara pigg, utvilad och igång när jag väl är på jobbet. Jag håller på att utbilda mig till ett av mina drömjobb, men om jag gör misstag eller är ouppmärksam där kan det sluta illa. Och då menar jag inte bara för mig. Därför vill jag vara utvilad och sugen på att arbeta.

Då...