Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-

Kolla in min bilddagbok, användare jandiri, datum 15e mars, och se om du hittar något du vill köpa.

I övrigt, hur får man ihop lite extra slantar så här mitt i månaden under våren? Behöver dem omgående. Några tips?

Systerskap och kärlek,
Jarita.

Minska mina krav för att själv ha mer att ge. Kan det bli verklighet?

Tillbaka efter en helg i barndomsstaden Alingsås. Bara varit fyra dagar, men mycket har hänt. Delar med mig av lite av det här på bloggis.

OBS! Varning för att en del av det här innehåller så invecklade släktförhållanden att man kan få huvudvärk!

-

Först och främst har jag varit hos pappa och Bettan (extramamma). På lördagen fick jag övningsköra bilen till Göteborg, där Bettan och jag jobbade på Det hemliga projektet. Fick världens bästa present av pappa och Bettan, men jag berättar inte vad...!

Bettan och jag i Göteborg.

Efter att ha pysslat lite på stan med hemligheter tog vi bilen och åkte och hälsade på Camilla, Bettans systerdotter och min... ja, vad det nu kan bli. Hur som helst så fick jag se hennes lägenhet och hälsa på kaninen Temla som jag sett på bild många gånger i bilddagboken. Det var riktigt kul att se Camilla igen.

Sedan åkte vi vidare till IKEA, där hade...

Nu har jag alltså börjat nya jobbet som hamburgarvändare. Men ärligt talat har jag faktiskt inte vänt en enda hamburgare än, jag har bara stått i kassan i 9 timmar per dygn. Det är faktiskt riktigt kul. En del arbetskamrater är verkligen toppen, och en del kunder är verkligt roliga. Det uppskattas av oss som står i kassan, ska ni veta, ni underliga, roliga kunder.

Första natten när jag kom hem vid midnatt kunde jag inte sova för att jag hade så ont i benen efter dagen. Så Emil fick massera mina ben och sedan fick jag ta ett skållhett bad för att sedan kunna sova. Inatt var det lättare, krävdes bara ett bad.

Det intressanta är att jag idag är inne på min femte sockerfria dag och fortfarande lever! Trots att jag jobbar med att servera en sjukt massa söt och fet mat. Och min kassa är precis framför glassen, så ibland får jag göra massa glassar med choklad eller kolasås, och det är riktigt yummi, men jag har inte ätit en smula av jobbets mat än. Keeping...

Idag är andra dagen jag är utan socker. Idag och imorgon kommer att vara värst. Vilket inte är bra, för imorgon börjar jag mitt nya jobb. På ett snabbmatsställe, till på köpet.

Men nu blir det sockerfritt. Även om klockan är halv åtta och jag håller på att somna av sockerbrist...

Viljan och kampen, längtan och tiden. Det är svårt att få det att gå ihop.

Jag kommer på mig själv med att dela in mitt liv i olika delar och behandla det som ett stort projekt. Är det bra? Jag vet inte. Samtidigt som jag gör mycket mer av det jag verkligen vill göra med mitt liv känns det som ett konstigt sätt att se på sitt eget liv. Men samtidigt, vad är ett normalt sätt att se på sitt liv?

Tiden. Betyder egentligen ingenting. Finns en massa ordspråk om det, men vad jag verkligen känner är att jag inte har en aning om hur mycket tid jag har, och dessutom går tiden fortare när jag lever i nuet. Jag bär aldrig klocka, jag försöker att inte mäta livet i dagar och år. Ändå är det svårt att inte drömma framåt. Att stanna i nuet.

Kampen. Vill mer än någonting annat göra någonting som känns. Ett litet avtryck på någonting. Kämpa för någonting som jag faktiskt tror på. Våga tro på det jag faktiskt kämpar för. Detta handlar främst om Gud. Allt handlar mest om Gud. Men det är ju olika bitar av det Gud...

Igårkväll bokades biljetterna till Skottland, jag, Emil, Emmalina, pappa, Bettan, mamma och Reine ska alltså åka!

Idag har jag varit på biblioteket och skaffat en massa fräscha böcker om Skottland, här ska spanas på schyssta platser. Äntligen!

Jag har just blivit erbjuden ett heltidsjobb, och varit tvungen att tacka nej. Det känns helt sjukt med tanke på hur svårt det är att få jobb. Men jag tipsar alla er andra om att de söker en person på heltid på Städab Uppsala.

Jag tror inte det är meningen att jag ska jobba heltid, för jag kan omöjligt jobba mellan sju och fyra på dagen och samtidigt gå på mina anatomiföreläsningar igen, det är helt fysiskt omöjligt. Jag är riktigt lycklig över min deltid som hamburgerflippare och att samtidigt kunna plugga anatomi. Och ta körkort.

Lycklig, lycklig, men känns underligt. Tacka NEJ till jobb??