Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-

Jag var på väg från jobbet. Svettig, osminkad, helt svartklädd med luvan på hoodien uppfälld och med alldeles för stora solglasögon på näsan. När jag kommit över parkeringen kom det en kille gående över gräskullen som ledde till motorvägen som jag skulle gå över. Han vinkade och hejade när jag kom i höjd med Statiol, och jag hälsade tillbaka, som vanligt irriterad på mig själv för att jag inte kunde komma ihåg folks ansikten.

- Hej, hur mår du? sade han efter att han skakat hand och kramat om (en något motsträvig) mig.
- Bra, trött, på väg hem, svarade jag. Själv?
- Jodå...
Jag börjar gå vidare, men han tar tag i min hand, sätter sig på den leriga kullen och ber mig sätta mig.
- Nej, jag måste verkligen hem, jag är hungrig, sade jag.
- Okej, men ditt telefonnummer?
Jag ser ut som ett frågetecken.
- Jag har sett dig flera gånger här och så...
- Det är ingen idé, säger jag.
- Inte?
- Nej, jag är förlovad, sade jag och pekade på mitt ringfinger, där ringen (för en gångs skull!) satt.
- Är du...

jag är trött på hur världen ser ut
men mest av allt är jag trött på att jag finner mig i det.
//jarita.

-

Idag var jag på styrelsemöte med Globalens styrelse (Rättvis Handel). Under tiden vi pratade skrev jag något som kan likna en dikt. För första gången på typ två år. Och nej, ta det lugnt, jag tänker inte lägga upp den här.

Huvudsaken med att jag berättar om det är för att det som chockade mig var att den handlade om det som jag känner mest av allt, och det brukar texter ärligt talat inte göra. Den handlade om instängdhet.

-

Jag borde egentligen inte känna mig instängd, jag bor ju i en trea.

-

Med instängdhet så menar jag främst en känsla av att ibland sitta fast i någon annans föreställningar om vad som är viktigt i livet. Det händer allt fler gånger per dag att jag helt stannar upp för att tänka på vad jag egentligen håller på med.

Jag vill att livet ska vara mer än ett tidsfördriv att dö av.

Ibland ligger jag på mage på gräsmattan utanför i solen, tittar på kaninen Rubbit...

Igår kom det in 400 kronor på mitt konto. Och jag har ingen aning om från vem. Enda meddelandet är "överföring :)".

Jag har förhört mig med alla direkt misstänkta, men ingen är skyldig...!

Emms kom över precis med kvällningen, och eftersom vi inte hade något speciellt planerat ramlade vi ut med kameran i naturen.

Maskros.

Vaddå romantik?

Fotografen framför kameran.

På nära håll.

Dansa.

I ett annat perspektiv.

Alla har ett barn inuti.

"Sängkammarblicken"

Saga utan slut.

Sedan blev det mörkt och vi traskade hem för att lyssna på Epica och Nightwish en stund, det passade kvällens anda alldeles utmärkt. Efter det blev det kvällsmat på sängen med tända ljus och högläsning ur en bok om kvinnans mysterium.

Vårkänslor och blekhet,
Jarita.

En sådan här dag är som gjord för att ligga i soffan med balkongdörren vidöppen och halvsova middag. En dag att lyssna på marsvinens trevliga småprat, läsa Den långa flykten och kela med en vit kanin.

Men det är inte planerna för idag, planerna för idag innebär pluggande. Och efter att ha varit ute och ätit lunch med mamma på stan så är jag lite okoncentrerad, men motiverad. Jag vill ju verkligen kunna det här. Så det är bara att kämpa.

Mamma och jag har idag ägnat oss åt det hemliga projektet. Ska bli spännande att avslöja lite mer om några månader...

Tills dess kan jag i alla fall avslöja att NU är min ansökan om utbildning under hösten skickad. Imorse hände det. Nu kan jag bara hoppas och be att jag kommer in. Då säger jag upp mig i början av augusti, för att starta kursen i början av september. Kanske kan man klämma in två eller tre dagar ledigt innan man börjar utbildningen, om man kommer in? Det vore någonting, det.

Ikväll ska vi ha...

Sommar ute och jag har fått klartecken, jag ska få göra tentan i anatomi i två delar! Helt underbart lättande.

Idag är jag ledig till klockan fem, och passar på att ringa sådana dära viktiga samtal, städa lite och plugga. Dessutom har jag mailat lite med min fina mailvän Carro, vars mail gör mig glad varje gång. Det finns få personer som är så intressanta att skriva med.

Flickan är dessutom en hejare på att göra syntetdreads, så någon framöver blir jag ett dreadhead. Det var ju nyårslöftet, att ta tag i saker och se till att saker blir gjorda, och faktiskt, det har fungerat! Längtar redan efter mina svarta dreads med enstaka blå inslag... It's gonna be dreadful, right?

I övrigt är allt väldigt fint. Att det ordnat sig med tentan och troligen med sommarens ekonomi känns otroligt bra. Har bara idag varit i kontakt med två trevliga personer i beslutsposition, och det känns verkligen skönt att det finns sådana, ibland är mötet med...

För den som undrar (om nu någon skulle göra det) var jag tagit vägen den senaste veckan så är svaret enkelt: jag är allergisk som sjutton och har oftast svullna ögon och är tröttare än trött av tung medicinering. Ser ni mig har jag troligen solglasögon, i alla fall om det är en dålig dag.

Nu ska jag försöka göra lite anteckningar inför tentan, men min kropp vill hela tiden somna. Jobbar fem till nio ikväll, vilket är helt ok, men jag är så trött att jag hellre skulle sovit. Enda problemet med att sova är att det är så svårt att andas...

Nästa gång vi ses är nog björkpollensäsongen över och sommaren närmare! Tills dess finns jag online!

Jarita.

Lite bilder från första maj, för er som missade det.

Samling i Engelska parken, och som vanligt är vi ute i sista sekunden och kommer en minut innan det är dags att tåga iväg.

Emil, Ida och Saddie med våran flagga.

En bit av alla som samlades för att höra om arbetsrättigheter.

Framträdanden utanför en galleria.

I år var det nog fler än jag som gick i förstamajtåget i sympati med de andra sjuksköterskorna som är ute i strejk.

Olika kön, lika lön.
Jarita.