Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-

idag var det på väg utför igen.

men jag tror att det ordnar sig.

på jobbet fick de flytta mig från drive in till kassan eftersom jag fick psykbryt på ljudsignalerna i headsetet och all stress. det brukar jag vanligtvis klara. men idag kändes varje signal i hörluren som en utlösande faktor till ångest och när kunderna började sina "jag vill ha..." så ville jag bara skrika något om att man inte alltid får det man vill i livet.

en kund noterade att jag var stressad, och sade att jag åtminstone kunde vara glad över OB-ersättningen så här på midsommar. jag suckade och sade att någon sådan finns inte. då rådde han mig att sjukskriva mig, varpå jag förklarade att då fick jag inga pengar alls. ja, men det löser sig sade han då. nej, allt löser sig inte alltid sade jag innan han åkte med sin papperspåse med mat.

_jag tror jag är allergisk mot kunder. jag får en djup inre klåda varje gång jag måste ha att göra med kunder. om jag inte blir befriad från all kontakt med kunder kanske jag får en...

Om lagen går igenom ikväll så kommer blogginläggen att bli längre framöver, eftersom de alla måste innehålla en hel massa ord, så SÄPO får någonting att göra, de vill säkert inte vara sysslolösa nu när de eventuellt har en ny, fin lag.

Så håll tillgodo om det blir långa avslutande stycken under mina blogginlägg, måste få in lite finfina ord som "kungen", "bomb", "terrorism" och så vidare. Det vore ju tråkigt om lagen inte resulterade i att de fick några napp...

Vad FRA-lagen är?
Det är en lag som gör att allt som går via kabel till utlandet (till exempel allt INTERNET) ska lagras, ALLT som ALLA skriver eller skickar. Det hela sparas på helt obestämd tid. Alltså ligger dina kärleksmail, dina epostskickade lönebesked och allting annat på SÄPO. På obestämd tid. Ett kontrollsamhälle utan dess like.

Hade jag inte jobbat hade jag varit i STHLM utanför riksdagen och demonstrerat mot lagen tillsammans med en massa andra människor som inte vill ha storebror över axeln.

Nu bombar vi riksdagen (med rosa...

Nu är det bara en och en halv vecka kvar till bröllopet, och planerna ändrades markant idag, när vi insåg att vi var för många för att gå på restaurang och sedan vidare hem till mig och Emil. Istället erbjuder mina (fantastiska och mer organiserade) föräldrar sitt hus och trädgård för firandet.

Dessutom vill det göra all maten, vilket innebär att vi kan bjuda alla gästerna, istället för att alla måste betala för sig själva!

Så lycklig. Det är så många som har hjälpt till så mycket mer än man ens kunnat vänta sig inför det här bröllopet, och många som man trodde inte skulle kunna komma har ändå ordnat det så att det fungerar för dem, bara för våran skull! Det känns så fint.

Fattar inte att man klarar att gifta sig med så lite pengar som jag och Emil har. Men det är väl för att man har generösa föräldrar, och kanske ännu mer, händiga föräldrar. Som syr klänningar, hittar bra recept, bokar billiga B&B-s till bröllopsresan och dekorerar huset egenhändigt. En vän som fixar mitt hår dagen innan, och...

Hennes röst var det enda ljudet på öden öde parkeringsplatsen, och han fick en känsla av att om han inte fångade upp hennes fråga så skulle de falla och bli liggande där i nattmörkret, på asfalten, bland fimpar och oljefläckar.

Jag har börjat berätta igen. Det var hemskt längesedan nu. Men jag kan inte låta bli längre.

Det hjälper till att fylla lite av kaoset med lugn. Eller så beror det på att jag missat att ta min medicin i tre dagar. Skaparlusten blir alltid större då. Men en del av mig vill inte att berättandet sker på grund av kemiska substanser. Men å andra sidan, det är snarare tvärt om, när jag inte intar kemiska substanser så kan jag berätta.

Problemet är att jag inte kan arbeta då.

jag vill skriva mer.

jag vill skriva och berätta om hur Selma mötte Assi, hur det blev fingertoppar mot varandra och pirr genom hela nervbanorna, hur man kan se kärleken trots sina egna och andras förutfattade meningar och hur ett liv kan förändra två andras.

skriva om hur en hand mot en varm mage kan få hjärtat att nästan stanna, hur oväntade utmaningar leder till kyssar tidigt på morgonen på en parkeringsplats, hur en första kyss smakar och hur till synes vilda flickor ibland har mer självbevarelsedrift än man kan tro.

jag vill berätta om hur det känns att tro att det man känner är för olikt det som står i böckerna, att det omöjligt kan vara kärlek. om hur det känns att bara veta att sorgsenheten bakom någons ögon kommer att kunna trollbinda en resten av livet, och hur skrattet gör en mer säker än alla kyssar man någonsin fått.

om böner till en Gud man vigt sitt liv åt, om nåd och samtal med en skapare. om vassa tungors naivitet och om upprorets egentliga skäl. om att älska någon som älskar en...

Nu är det rätt officiellt.

Om en månad blir jag en gift kvinna.

Och ja, det är det som är det hemliga projektet som jag skrivit om.

Och ja, jag är lycklig. Och helt säker på min sak.

_and if you want to be with me?
with these things there's no telling
you just have to wait and see
but I rather be working for a paycheck
than waiting to win the lottery_

(Conor Oberst, Bright Eyes)

Det är väldigt många i min omgivning som har en massa frågor om det faktum att jag ska gifta mig. Jag tänkte ta och besvara en del av dem här, för jag kommer att få ännu fler frågor framöver när det blir officiellt. Frågorna är sådana jag fått. De handlar om vuxenliv och giftermål.

Är inte du för ung för att gifta dig?
Jag är tjugoett år gammal. Jag är myndig. Förr var tjugoett år myndighetsåldern för kvinnor.

Har du bråttom att bli vuxen?
Både ja och nej. Jag har absolut inte bråttom att börja deklarera, besiktiga bilar, se på Bingolotto eller gå på föräldragrupper. Jag har inte bråttom att göra...

Igår kom ett trevligt samtal. Det visade sig att jag blir erbjuden jobbet som ansvarig för wokmaten på Frizonfestivalen i augusti, vilket innebär backstagepass, gratis festival, boende inomhus och massa annat kul. Som om inte det var nog så är årets festivaltema det mest spännande någonsin;

Döden.

Så i augusti kommer jag att svettas bland annan snabbmat än vanligt, lyssna på Blindside, Tupelo Honeys, Fyra Bugg och en Cuba Cola, Jonathan Johansson och Tomas Andersson Wij, förutom alla festliga seminarium som ska avnjutas!

Lycka, det blir lite lek i sommar också, både festival och roadtrip till Kentkonserten i Helsingborg.

Lycklig och sjungande,
Jarita.