Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-

idag skickade min far lite bilder från våran vigsel i Edinburgh.

och om kärlek känns annorlunda när man vigt sig?

ja, jag börjar nästan tro det, jag som alltid förnekat det.

men jag kan inte förklara det med ord. det finns någonstans mellan skratten.

-

nu är det väldigt tidigt på morgonen och dagsljuset sänder mig i säng.

sitter och lyssnar på föreläsningar i anatomi och fysiologi som jag spelat in under året. Försöker få ett sammanhang och förståelse, och det blir mycket lättare när man kan höra orden. Försöker jag läsa somnar jag bara. men med en röst så blir det helt annorlunda.

imorgon lämnar jag in min avskedsansökan. nu har jag bestämt mig. CSN kanske inte vill ge mig pengar för att läsa i höst, det är osäkert än, men hur det än blir så måste jag kunna tenta av anatomin, och det kan jag inte om jag ska jobba som jag gör nu. Så snart blir det tre veckor ledigt och bara plugg. ett plus är att det blir en liten medusapiercing för mig snart efter att jag slutat.

igår kom lönebeskedet och jag får 10 000 kronor den här månaden. det låter mycket, men hälften går till hyran, två tusen till andra kostnader som måste betalas, och sedan har jag inte ens börjat tänka på elräkningen som kom idag, men elbolaget sade när jag ringde att den gick att dela upp. det tackar vi för.

i och med lönebeskedet så bokades också två...

feromoner är enligt min föreläsare i nervsystemets fysiologi "kroppsegna dofter som på ett direkt sätt stimulerar det limbiska systemet och skapar en oförklarlig attraktion till människan som utsöndrat feromonerna".

och jag hoppas kärlek är mer än så.

Om lite mer än en månad är det anatomitenta igen.

Så jag säger bye bye spare time och går in i ett vakum av texter, bilder och sammanhang. Ta det inte, inte personligt om jag är lite borta i en månad. Ni som känner mig vet hur viktig utbildningen är för mig, och att jag inte vill försitta fler chanser.

Så jag använder mina lediga dagar helt åt studier, vilket kommer att leda till att jag blir asocial fram till den 29 augusti. Jag vill verkligen säga ja när vänner frågar om vi kan träffas, men jag vet att jag måste låta bli. Några veckor. Sedan är livet igång igen.

Pure anatomy.

idag har jag fått svar på massor av frågor om min släktforskning, så nu är jag tillbaka alldeles i början av 1800-talet. Jag har också hennafärgat Emms hår och pratat med mamma och Reine.

Framtiden fortfarande hemskt oviss. Det finns en viss chans att jag kommer att få CSN för att på heltid läsa upp mina saknade kurser, men det är ju i så fall ett specialfall och jag lägger inte så mycket hopp till det. Om jag skulle få igenom det vet jag inte hur jag känner, hade så vant mig vid tanken på att läsa teologi en termin att jag känner mig rätt besviken vid tanken på att kanske inte göra det. Men det är ju långt ifrån klart om jag skulle få CSN för att läsa det heller...

I och med att jag inte vet hur allt blir måste uppsägningen från jobbet vänta. Det innebär att jag inte har en aning om huruvida jag får ledigt några dagar i augusti, då jag ska ut på äventyr. Inte heller vet jag om jag får ledigt över tre dagar för att åka ner på Kentkonserten, och om jag får det vet jag inte hur jag ska ha råd med...

skottland är himmelskt vackert.

jag har inte kyssts så här mycket på länge och om kvällarna ligger jag och pratar med Emil och Emms tills jag somnar helt utmattad.

har sett fler ruiner än någonsion och sett sol bli regn och tvärtom, flera gånger om dagen. hängt på några enstaka barer, skrattat med vänner, promenerat bredvid Emms och pratat om allt möjligt med mamma och Reine.

kort sagt, Scottland is for me.

idag var vi på ön Skye och jag gick barfota bland växterna. på vägen hem lyssnade jag på Joni Mitchell och Bright Eyes. mindes plötsligt hur mycket jag älskar några rader i Light Pollution;

all of that filthy empathy for the way we're feeling

för det är så det är. det är en konstig och inte särskilt vacker empati för alla konstiga känslor vi har, och vi har inte bett om den empatin, ingen av oss bokstavsbarn eller neuropsykiskt annorlunda.

Skottland är kärlek.

Imorgon bitti är det resdags.

Ses runt den åttonde juli!

Så kom lördagen och det var dags att få papper på att man har rätt att köra med Emil.

Förberedelserna hemma innan har vi inga bilder på, men strax innan vi skulle åka, och Bahira fixat mitt hår, mamma hjälpt till och Reine hjälpt Emil med slipsen tog vi foton med våran älskade Bzzz...

Sedan var det på väg till Stadshuset.

Systrar.

Jag blir rörd och vill krama mina päron och tacka för allt, men det ser ut på bilden som om jag gråter. Jag vet inte vad vi skulle gjort utan dem!

Hår fixat av Emms och någon anonym.

Stadshuset.

Tjänstemannen blev lite chockad när han insåg att vi hade åtta föräldrar med oss.
Sedan åkte vi...