Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-

idag har jag gjort något med min näsa som jag längtat länge efter.

jag och Emms tog en fika, förvånade varandra med hur lugna vi känner oss inför hösten. vi pratade om förväntningar, längtan och framtid. för ovanlighetens skull hade vi inga större orosmoln, och det kändes helt främmande. lycka, kallas det? Eller frid?

sedan var vi väldigt odjupa också. vi är bra på att blanda djup och ytlighet, syster och jag.

jag hittade två par skor för sammanlagt 49 kronor, och Emms hittade sig också ett par.

omedelbar estetisk attraktion.

dessförinnan befann vi oss i min favoritbutik och jag hittade följande helt otippade linne. det är rosa (!) och troligen ett nattlinne, men det tänker jag ignorera... mo ha haa!

nu finns det bara en sak kvar att göra idag. vila!

öh... och plugga, var det ja.

efter Frizon var jag och Emil hos Emils bror, dennes fru och lilla Sebastian.

Sebastian är sju månader och något av det vackraste jag sett. I tre dagar fick jag och Emil lära känna hans brorson och leka med hans föräldrar, spela nördspel och kunskapsspel (kvinnorna vann, as always) och slappa.

Sebastian och vackra Mia, mamman till underverket och en spännande kvinna.

Skuttunge.

det känns nästan som om jag börjar få en lite större släkt. en fin en.

några minnen från årets Frizon.

i år sov jag inomhus, vilket var drägligare än drägligt. jag och Emil var ansvariga för woken, vilket var mindre drägligt, eftersom vi fick tre riskokare som gick sönder, nästan blev sprängda i luften av en gasolbehållare (trodde vi i alla fall), hade tre arbetare som aldrig dök upp och dessutom badade i lervälling och sedan tog maten slut... Hm.

först var jag och Emil med några som satte upp konstinstallationer. den här handlade om kondomer.

"två sidor av samma mynt - hindrar uppkomsten av liv, räddar liv"

döden.

WOK-personal!

Jag och Simon lyssnar på Akusia.

Sedan lyssnar vi på Sagor från hela världen. Halva tältet ligger och sover på varandra.
...

Just nu njuter jag av lite sommarnjutningar, nämligen film, musik och litteratur. Här är lite av höjdpunkterna:

Musik:
Akusia - Hörde denna tunga reggae förra veckan och blev kär.
Nouvelle Vaugue - Ljuvligt. Främst låten Dance With Me.
Jonathan Johansson - Hans nya album är electonica. Så vackert att jag höll på att somna stående på konserten vid två på natten.

Litteratur:
Bröderna Karamazov - Vissa monologer är ohyggligt långa, men en del passager är så ljuvliga att jag fånler medan jag lyssnar på boken och känner mig varm inuti.
Eva Luna - Ännu en påminnelse om varför jag älskar Isabel Allendes sätt att berätta.
Inte ens det förflutna - Anna Janssons senaste deckare, en av de bästa på länge, jag älskar konceptet där det finns ett visst antal människor på en begränsad plats, och så börjar de försvinna, en efter en... Alldeles för sällan i dagens deckare.

Film:
Saved! - Har sett denna härliga film två gånger i sommar. Kan inte sluta le lite.
Joan of Arcadia - Ungdomsförälskelse (TV-serie)...

livet blir bara mer och mer komplicerat. men jag vill att det ska vara enkelt.

ligger i soffan hos Tomas, Mia och Sebastian och skriver. Äntligen lägenhet och riktig mat efter fem dagars festival. Ikväll hem till Uppsala och djuren, de är efterlängtade.

I två dagar har jag nu fått umgås med en liten på 7 månader. Det är kärlek. Men lika mycket kärlek att få vara hos Tomas och Mia några dagar. Jag och Mia slår alla killarna med hästlängder på kunskapsspel.

Frizon, ja. Det var underbart, kaos, hemlängtan och lervälling. Jag är glad att jag åkte, det var fantastiskt, men det alltid lika skönt att komma hem, så många människor, det är ett under att man orkar det.

Nu vill jag sova hela dygnen. Jag orkar nästan inte göra någonting. Enligt psykologen är det troligt att jag får en mindre depression nu när jag slutat jobbet, som varit en sådan ångestskapande del av mitt liv. I så fall hanterar jag depressionen genom sömn, för jag är helt orkeslös, och de dagliga striderna med CSN, universitetet och andra...

Åker till Frizon och återkommer runt den tolfte. På vägen hem passar vi på att besöka vänner. Välbehövligt att komma bort från vardagen en stund, känns det som.

Tills dess, see you.

något som jag verkligen tycker hemskt illa om är när jag oavsiktligt råkat göra någon ledsen.

något som gör det ännu värre är om personen sedan inte berättar det för en, så man kan reda ut det, då känns det som om de verkligen tror att det var med avsikt.

det ger mig verkligen dåligt samvete.

jag är nog bortskämd som lever med en Aspergare. jag är så van vid att få allting direkt i ansiktet, kärlek, besvikelse, irritation och glädje. jag är nog så bortskämd att jag börjat glömma av alla de sköra regler som samvaron bygger på. så van vid att ta allting direkt, att alltid veta var man har de som man lever närmast.

jag är rätt orolig för framtiden på det planet. jag är verkligen inte duktig på att hantera icke-öppna konflikter...

jag har börjat fundera över relationer. ibland orkar jag nästan inte ha några. ibland funderar jag allvarligt på att bara ge upp allt närmare socialt samspel med alla jag inte är familj med och bli eremit. Men så är jag ju dramatisk...

...min sista dag på Max är slut, och jag känner ingen saknad, förutom arbetskamrater, men allt annat är verkligen inte värt att sakna, varit för stressigt och för många otrevliga kunder.

Nu är jag fri!