Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-

jag är en tönt. som faktiskt älskar en tv-serie från HBO.

men jag är grymt nere just nu på grund av att jag känner mig som ett urblåst ägg i huvudet när jag försöker plugga, och det som får mig att le ibland är faktiskt en liten tv-serie.

för att jag älskar tankar om Gud, döden och livet.

plus en snygg färgsättning.

Såg nyss ett klipp från Outsiders, där det handlade om en CP-skadad, rullstolsbunden sjuksköterska.

Och jag bara tänkte "JA, äntligen!". Mångfald, som vi pratar så mycket om.

Då borde ju även jag vara välkommen. ADHD-sjuksköterskan. Mångfald, var det ju?

Idag ska jag till Studentstödet (för studenter med funktionshinder) och se vad de kan göra för mig. Vad det har verkat som på telefon så är det inte mycket. Precis som universitetet inte kan göra mycket. Allt fastnar i byråkrati och hänvisningar till nästa person, och en massa förhinder.

Jag kan inte koncentrera mig på texterna i anatomi eller mikrobiologi. Jag kan inte sitta stilla. Jag vill bara skrika. Allt är vanmakt och jag känner mig så korkad. Men jag vet ju att det inte är det som är problemet.

Och jag vet att jag kan bli en bra sjuksköterska. Men jag vet inte om jag kommer att komma dit.

mitt liv just nu;

älskade höstmörkret. joan of arcadia. saker som borde bli gjorda. en oerhörd ekonomisk lättnad. sockerlöst. gammelmormors spegel. tidlösa dagar att gå omkring i lägenheten. trötthet. planer. djur som fäller päls över mig. kyssar när man passerar älskling. tankar som spretar. längtan efter en helt annan enkelhet. ångest över bristande koncentration. en helt ny acceptans över mig själv. piercingplaner. litterära drömmerier. morgonpromenader. en känsla av att lämna vissa delar av sin bakgrund bakom sig. föräldrar som är lyckligare än någonsin. ett tickande inuti bröstbenet, något som vill ut. en känsla av att sensommaren aldrig kommer att ta slut. en stor trötthet inför vissa saker som förut gjorde mig intresserad. en kamp mot universitetet. mycket sömn och regelbundna dygn.

jag försöker få ordning på mitt liv. jag omvandlar gamla vinflaskor till ljushållare, går omkring bland alla secondhandmöblerna i lägenheten och lyssnar på böcker om anatomi.

jag försöker skilja på känslor och vetande. försöker övertala mig själv att orka lite till, bara lite till, varje dag. jag äter en ordentlig frukost och har börjat utmana min kropp att röra sig igen, finna en styrka som jag glömt.

ibland blir det bakslag och jag tillbringar hela dagar med att ligga i min vintagefåtölj och se på filmer om Gud och filosofi, helt oförmögen att samla tankarna kring någonting som är det minsta produktivt.

och visst är det en rädsla jag har, att bli fast i tänkandet att allt måste vara produktivt?

vi ska generera händelser och ting. och jag vill inte alltid det. men jag är hemskt rädd för motsatsen också. att inte generera alls.

och det jag är mest rädd för är att alltid välja minsta motståndets lag, att tillbringa alla lediga timmar försjunken vid datorn bland saker jag egentligen inte bryr...

blir man bara ledsen fast man egentligen kanske inte borde.

det handlar nog om en känsla av ensamhet och att inte vara delaktig.

men det går över.

ett litet inlägg om musik som just nu gör allting lite mer drömlikt.

Au Revior Simone
Trio med förtrollande electronica inspirerad drömmusik.
Lyssna tillexempel på; http://www.youtube.com/watch?v=gFG-cUQ1a8k
som har en lite annorlunda musikvideo.

Azure Ray
En klassiker för mig. En duo som tillslut fick sluta ta det som en förelämpning om publiken somnade under spelningarna. Vilsamt, melankoliskt och välskrivet.
Inspelningen av låten The Drinks We Drank Last Night: http://www.youtube.com/watch?v=mTA35Hcuw8w

Nouvelle Vague
Musikkollektiv som gör covers på nya vågenlåtar i en helt egen tappning. Jag föll pladask för: http://www.youtube.com/watch?v=ekQZPozjCX8

musik och viskande vackra ord till er alla.

i slutet av den här månaden åker jag för första gången i mitt liv till Sundsvall.

där ska jag få träffa någon jag tycker väldigt mycket om, nämligen Oya, och hennes fina Leonora. Boende med fem katter ingår, men det finns ju allergitabletter. blir hemskt annorlunda att prata när man kan se varandra, men mycket trevligare.

längtar redan efter picnic, filmer, musik och flum.

halv tolv på natten kommer alltså de här fina människorna och hämtar mig på centralen:

-

hösten börjar arta sig och kanske blir det ett sista besök för i år i Sjöfallet, eftersom farmor och farfar firar guldbröllop. 50 år av kärlek. jag har inte ens LEVT i hälften av de året. ett halvt sekel... det är vackert.

just nu hemma hos mamma och Reine över helgen och njuter av långa timmar av anatomiplugg, inspelade avsnitt av Morden i Midsomer och trevliga, slappa kvällar med päronen.

om två veckor flyttar B upp hit till Uppland.
snart får jag träffa pappa och Bettan igen.
och på måndag...

hon hade alltid ett svar på hans fråga om varför.

för att du kan, sade hon bara.

när han undrade varför hon begav sig till ställen med mycket folk trots att det gjorde henne alldeles gråtmild och panikslagen så svarade hon alltid samma sak.

för att jag kan

och när han inte kunde förstå varför kärleken mellan två människor tog slut och hur hans vän bara kunde gå vidare och hitta ny kärlek sade hon det också

för att han kan

hon brukade se honom i ögonen när hon sade det, brukade göra det precis som den gången då han undrat varför hans yngre kusin valde att stilla ångesten med knivar istället för med Gud

för att hon kan

och han började tvivla på att hon visste vad hon pratade om när hon sade så, men när han frågade henne varför hon alltid resonerade på det viset sade hon bara som alltid

för att det är det enda jag kan när världen ser ut som den gör, med möjligheter, tragedier och slagfält

när hon sade så trodde han henne.