Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-

ytterligare en morgon då blicken i spegeln är svårast och rastlösheten bygger bo i kroppen och jag går sönder mattorna, tänder varenda lampa i lägenheten och skyggar för fönstrena som vätter ut mot verkligheten.

idag är jag rädd. idag ska jag troligen få veta vad alla undersökningar har kommit fram till, alla lekar vi lekt med mitt huvud. och jag är så rädd. inte för ett namn på någonting, inte för att någonting skulle vara fel, nej, jag är rädd att allt ska vara rätt.

för om det här är normalt, då vill jag inte veta hur "illa" känns.

jag är så rädd att alla problem sitter i mitt medvetande. att alla problem jag upplever bara beror på lathet, dålig karaktär och nöjeslystnad. bortskämdhet. det är det jag är allra mest rädd för. för i så fall känner jag inte mig själv, det blir ännu mer en främling som möter min blick i spegeln.

om jag egentligen är helt och hållet frisk, då är jag inte en speciellt trevlig person. i alla fall en väldigt lat och bortskämd person som bara vill må dåligt för att få...

Nu åker jag till släktgården Sjöfallet, mitt ute i Dalarnas omarker. Kommer vara nästan helt oanträffbar, eftersom mottagningen på mobilen är... begränsad. Men kanske har jag tillgång till internet någon kväll, annars går jag att nå från och med söndag kväll!

Fest och firande,
Jarita.

praktisk dag. massa viktiga samtal ringda och ett viktigt möte avklarat.

därefter hjälpte jag Malin att packa inför hennes flytt. Förutom myggen så hade vi en riktigt mysig dag.

ibland är det väldigt skönt att bara skratta och prata om alla drömmar man har.

jag har kanske fler än de flesta.

kanske, kanske kommer en lista på drömmar här någongång.

drömmar gör livet mycket mer spännande. min största mardröm är att jag slutar framåt och slutar vara hungrig på livet.

jag förstår farmakologi.

jag FÖRSTÅR farmakologi.

JAG förstår farmakologi.

Jag förstår!

Idag ska jag till Studentstödet och lägga upp terminen. såg just att det går en ordinarie tenta den 27 oktober, har bokat in mig på den när det gäller farmakologin. förhoppningsvis kommer jag kunna ta delar av anatomin under tiden och fram till oktober-november, då jag ska börja gå på mikrobiologin igen, och förhoppningsvis tenta av i januari.

med andra ord, det ljusnar och känns som om jag har en chans att klara det här. i så fall skulle jag kunna vara tillbaka på programmet redan i januari, det kallas lycka! min drömutbildning känns lite närmre igen. på den här punkten vägrar jag att ge upp.

idag har varit en produktiv dag hittills, bokat tid för läkarbesök för att kolla ämnesomsättningen, pluggat, kollat upp massor om studierna och fixat med alla släktens tackkort för bröllopet. nu är det bara vännerna och Emils släkt kvar.

nu ska jag slänga i färg i håret (det är svårt att tro, men min hårfärg är...

ikväll har jag haft en riktigt mysig kväll tack vare Nina och Becka.

ibland känner man sig inte ens socialt udda, utan helt okej och accepterad. det är en fin känsla.

hösten har kommit. jag och Emms har sett det allra sista avsnittet av Joan of Arcadia och jag har stickat färdigt min halsduk.

jag har börjat läsa farmakologi och det fungerar faktiskt. aldrig trodde jag att det skulle kunna kännas så fantastiskt att bara förstå.

och ikväll blir det Engelsk Afton här hemma med Nina och Becka.

det börjar kännas bättre.

Nu är min andra blogg, bloggen för deckare, Whodunit, uppe igen och kommer att uppdateras ofta!

http://whodunit.blogg.se/

Välkomna, om ni också tycker om mördande litteratur.

kärlek går i kras runtomkring och jag inser att jag är bortskämd.
det är inte mycket i livet som varit enkelt och självklart för mig, men de senaste åren har kärleken varit det. så enkel och överväldigande. de säger att förälskelsen inte är mer än tre år, jag tror inte helt på att det är sant.

och omkring en bildas livsberättelser, om kärlek, om resor, om vardagliga händelser som leder till någonting stort och om saker man inte ens trodde kunde hända. jag vill skriva, illustrera det hela med ord, för det är så otroligt att vara mitt uppe i livet och få se allt det här hända.

och det finns de som söker varandra i kärlek. en flicka med tankarna i det blå och en pojke som behöver flyga silverfåglar för att nå så högt i sina tankar. Kanske är det en bra jämnvikt? jag vet verkligen inte, jag vet bara att jag vill att det ska vara det. att det ska bli kärlek.

en väninna till mig slog en kille som sårade henne gång på gång. och kanske är jag lite väl kvinnokämpe, för jag tycker det var ljuvligt. att...