Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-

Varje morgon är det iskallt i lägenheten, eftersom jag då öppnar balkongdörren och sovrumsfönstret på vid gavel. Detta för att lägenheten helt saknar all form av ventilation och helt enkelt luktar instängt efter en natt, kanske lite beroende på marsvinen. Hur som helst så är det alltså helt onödigt att sätta igång elementen, det vore bara elslöseri, eftersom all värme försvinner en gång om dygnet. Jag fasar för när det blir ännu kallare, förr eller senare måste ju elementen på...

Egentligen är det inte ens morgon för mig längre, jag har redan varit och skrivit en tenta i nutrition, och det kändes riktigt bra. Kallas tacksamhet, tror jag nog.

Resten av dagen blir nog till att göra blandade nyttigheter. Lite senare idag kanske jag lyckas publicera en liten rundtur i mitt hem, så som det nu ser ut. Mycket har förändrats sedan den gamla rundvisningen, och den här bloggen är ju av vänner för vänner, ett sätt att hålla kontakten och kunna föreställa sig varandras vardag.

Tills dess blir det pluggande,...

i fönstret växer murgrönan. kylan är utestängd, rökelsen sprider sig i lägenheten. jag trodde att det skulle bli en jobbig morgon, men det blev det alltså inte.

kanske beror det på att jag lärt mig känna igen tecknen på att en dålig morgon är på gång. då tar jag och tänder alla levande ljus i badrummet, sätter igång ett bad och läser deckare. sedan lägger jag mig i sovrummet igen, tar min tid, smörjer in kroppen så den känns mjuk, målar tånaglarna skimrande och njuter av fortsättningen på deckaren.

därefter känns allt bättre. jag orkar med dagen igen. lösningarna på själsliga problem är ofta förvånansvärt enkla att förbättra med praktiska åtgärder.

igår var en städdag. jag och Emms gick igenom alla mina gamla kassar med kläder och min garderob och jag skänkte bort allt som inte riktigt är rättvist mot min kropp. Det är över hälften av allt som finns där. Inser att jag har ägt kläder som är till för någon annans kropp. skänkte bort sju papperspåsar med gamla...

vintern är här.

jag är tröttare än någonsin. hela dagarna är en lång längtan till natten. jag blir apatisk och lealös, vandrar som en osalig ande runt i lägenheten, sover mitt på dagen och somnar ändå tidigt på kvällen.

jag är inte så långt ner som jag brukar vara om vintern, men ingenting är lika lockande som förut. ändå försöker jag njuta av det som finns kvar att njuta av, och har överlevnadsstrategier för att klara av ännu en lång, kall vinter.

jag har börjat skriva om kärlek och religion igen, ligger i badkaret nästan varje dag, kniper med tårna om mitt svarta sammetsöverkast när jag blir kysst, dricker varma soppor ur stora muggar, tänder ljus i varje gammal vinflaska jag hittar, lyssnar på deckare, gömmer mig i spets och chiffong, drömmer mig bort, läser om helgon och ökenfäder, har näsan i marsvinspäls, ligger bland mina indiska kuddar på min tjocka matta och myser, dricker te, lyssnar på isländsk musik och lägger mosaik.

ändå är det svårt att orka vintern redan nu.

...

idag har jag faktiskt gjort någonting annat än att plugga.

Först hittade jag biblioteket. Livsfarligt. Gick resten av dagen med flera kilo böcker i väskan. Men jag har spännande saker att läsa i natt.

Snart färefter gick jag ut och fikade med Emms. Vi upptäckte hur vackert Katedralcaféet är, och pratade om hur saker ljusnat otroligt mycket omkring oss. Emms strålade.

Sedan handlade vi. Julklappar, födelsedagspresent, födelsedagskort och bröllopspresent. Julen i år blir ju lite annorlunda, eftersom Emms åker ganska tidigt till Holland för att fira jul hos sin pojkvän, så vi fixar allting riktigt tidigt i år.

När vi var klara med presenterna fick jag äntligen min medusa gjord. Det var omedelbar känsla av att det var helt rätt, jag stormtrivs med den redan. Förutom att min läkstav är väldigt, väldigt lång. Men det kommer en snyggare om några veckor.

Innan jag gick på styrelsemöte besökte jag ett förälskat par på...

idag har flera trevliga saker hänt.

först så talade jag och Emil ut om vem som gör vad hemma, och vem som borde göra vad. Det kändes oväntat skönt. Sedan fick jag en lång massage som tröst för att jag fått göra lite extra ett tag. Värmde liten Jayasjäl mycket.

sedan så har jag fått en mentor till mina studier, och det är ingen mindre än min eminenta vän Eva. Eva är vänlighet personifierad. Hon ska nu, anställd av universitetet, hjälpa mig med att lägga upp mina studier för de restkurser jag har. idag var vi på Studentstöden (som är en fantastisk liten institution som jag varmt rekommenderar) och skrev kontrakt och gick igenom lite. det känns så bra att få hjälp med organisationen.

efter det så gick jag och Eva på stan och fixade lite ärenden, jag bokade tid för en medusa imorgon, lovely. därefter gick vi hem till Eva och gick igenom gamla tentor och lade upp hur jag ska plugga de kommande två veckorna, åt mozzarellapizza och godis. efter att ha gått igenom tentan med Eva kändes det som om jag...

den här dagen är helt värdelös
jag har vaknat, jag har somnat om

(tomas andersson wij)

idag är en sådan dag man borde sova bort. annars blir den bara ännu värre.

det handlar nog om att vilja vara en del av någonting, och känna sig bortstött (Nej, E, det handlar inte om dig!). Det handlar om att vara utanför någonting man vill vara en del av, att känna sig överflödig efter 19 år av närhet. men de senaste åren har jag inte behövts. inte saknats. inte varit en del. och delvis är jag glad över det, över att det är så mycket kärlek, men delvis är jag väl också ledsen, eftersom jag inte behövs längre. det finns inte en enda förhoppning eller krav på mig. inga hemligheter är jag del av längre, jag som tidigare var en halva av ett par. och det känns bra att veta att du är lycklig, det känns viktigare än allt annat, men just idag känns det av flera olika skäl lite tyngre än vanligt. lite mer som om jag är en del av det bara för att det ska vara så. Inte för att det känns så. inte för att jag som den jag...

sitter i soffan och firar höst genom att dricka varma soppor, äta kex och titta på mina levande ljus. den här hösten sådan att jag har haft svårt att förstå varför jag tidigare avskydde hösten. den här hösten har varit vilsam.

i sina burar gräver och gnager råttorna. jag är nyduschad med nyfärgat hår och varma kläder. det är en stillsam känsla av värme. snart somnar jag nog i soffan, sover middag en stund för att orka plugga ett större antal timmar sedan.

egentligen har jag nog inget speciellt att säga, förutom att allt är stilla.

tonåren var en tid av ensamhet. det spelade ingen roll om man hade vänner eller inte, ensamheten var mest som ett kroniskt tillstånd som man bara stundtals kunde förneka.

att lämna tonåren bakom sig är lite att acceptera en del av den ensamheten och lära sig hitta ett visst mått av tröst i sig själv, eller i Gud om man vill. Men jag tror aldrig att vi människor helt kan lämna det bakom oss. Många av våra största böcker, sånger och filmer handlar om den ensamheten, en känsla av utanförskap trots att vi är omgivna av människor.

det finns en bok som min extrapappa Reine älskar, och som jag inte har läst än. Den har en underbar titel, Hundra år av ensamhet. Jag trivs i den boktiteln, inte för att jag har någon specifik känsla av att det handlar om mig, jag är egentligen inte så ensam, utan mer för att jag tror att det är så vi alla känner ibland.

något som alltid berört mig mer illa än alla andra orättvisor i världen är kanske just ensamheten. främst hos de människor som passerat 50 år och liksom...