Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-

i jakten på inspiration till skrivandet har jag blivit som besatt i att jaga rätt på en främlings tonår. Det är en underlig syssla, jag vet, men det är som att hjärnan och skrivandet har låst sig i jakten. Som att allt blir lite tydligare för varje bit av främlingens historia, även om det inte liknar det jag skriver.

Som om hon, som hon var då, för flera år sedan, fortfarande får någonting att röra sig i mitt huvud. Som hon var då, inte som hon är nu, alldeles för vuxen och slätstruken, inte längre revolt och blickfång.

Och främlingen? Någon jag aldrig pratat med, men som blev startpunkten för min historia om Selma.

Hon var en inspiration utan att ha det som ambition.

Skrivet av älskadekaos, 2010-08-22 18:46