Djupa tankar från skogens konung.

Här, gott folk, upphör mitt bloggande. Denna gången med en stor bestämdhet som jag inte visade upp förra gången jag "slutade".

Adjöken!

En röst i mitt huvud säger åt mig att gå in på bloggis och skriva lite så kommer du må lite bättre, hur fan ska det hjälpa egentligen? Men här sitter jag nu, 10.47 (!), på morgonen och skriver i en blogg som jag egentligen inte ens har motivation till att skriva. Motivationen finns egentligen inte till någonting alls nuförtiden. Jag har återigen sovit över en skoldag och sitter fast i Sibo för kollektivtrafiken envisas fortfarande med att inte passera här på förmiddagar. Visst, jag har inte motivationen som behövs för ett seriöst engagemang i skolan heller, men jag försöker ändå vakna i tid på morgon och ta mig dit.

Vidare så har jag ingen som helst tillstymmelse till liv. Så fort jag kommer hem från skolan, när jag väl är där, så finns inget annat alternativ än att sätta sig här framför dumburken. Varken Sibo (ja, jag envisas med att avskilja Sibo från Kilafors och kalla det en egen ort) eller Kilafors är ju tyvärr inga orter som erbjuder många aktiviteter och valmöjligheter för en spännande och...

Ja, gott folk, så är det. Comebacken är här efter att jag har på tok för mycket dötid att slå ihjäl på dagarna. Det lite tråkiga är ju att jag har inte ett jävla skit att skriva om.

Det enda som hänt dom senaste dagarna är att jag har upptäckt en väldigt rolig grej. Jag har märkt att jag, med min rappa käft och välutvecklade hjärna, kan knäcka, kissa ner och fullkomligt paralysera min vän Anders Flåslund (verbalt), lika lätt som jag i vanliga fall kissar ner Robin N (när han är hemma i Kilafors, såklart). Jag har ägt honom (Flåslund) i varje verbal strid vi har utövat de tre senaste dagarna. Då tillsjkuts får ännu mer av självförtroende i det annars så goda självförtroende jag uppvisar. Så därför har jag också börjat se Fläskdvärgen som en lägre stående varelse än mig själv. - Fy på dig! tänker ni. Näe, tänker jag.

En annan grej som inträffat i mitt numera icke tidskrävande liv är att jag har, hör och häpna, gått och blivit en snäll person. Johannes, min otroligt fule men ibland trevlige vän, var...

Ja, nu är det slut. Här upphör mitt bloggande. Min bloggkarriär var inte lång och inte speciellt uppskattad, så därför känner jag att motivationen inte finns och fantasin bara blir sämre och sämre. Därför måste mitt bloggande upphöra för att inte sänka sig ännu en nivå.

Tack och adjö!

Nu börjar skiten snart igen. På onsdag runt två-tiden så stängs frihetens portar och jag kliver in i ett helvete som valts att döpas till skola. Sommarlov, frihet, somna-när-fan-du-vill, allt det där underbara försvinner och en enorm jävla anpassningsprocess inleds. En del av den processen måste till råga på allt börjas sisådär en vecka innan skolan börjar, den processen kallas att "vända på dygnet". Det vill säga att man lägger sig tidigare på kvällarna och stiger upp tidigare på morgonen. Den processen har jag helt misslyckats med då jag somnar i regel då jag kliver upp för att gå till skolan i vanliga fall, vid sådär 06.00-06.30 på morgonen och jag sover till 14.00-15.00. Måste bli ändring på det nu. Just nu vill jag inte tänka på annat än njuta av den sista friheten på VÄLDIGT länge.

Vad har hänt under sommaren då? Jo, jag har jobbat arslet av mig och dragit in en helt okej lön för min insats, jag har blivit singel, jag har avverkat en hel del pokerkvällar med gubbarna (men oförskämt några ändå),...

Ja, hur gör man? Hur gör man när ens allt har lämnat en där med skägget i brevlådan? Hur går man vidare? Ska man fortsätta att leva som vanligt som om ingenting har hänt? Frågorna är många men svaren uteblir. "Only time will tell", som dom brukar säga i amerikanska, mystiska filmer om en paranoid, kallsvettig snubbe med en massa frågor utan svar. Jag är den snubben just nu. Men jag följer väl, låt säga Robin Williams, ord och inväntar tiden.

För övrigt så pågår sommarjobbandet i Arbrå för fulla muggar, men nästa vecka är den sista veckan, tack gode gud. Veckorna efter skall tillbringas med mycket sömn, mina kära kamrater och förhoppningsvis lite alkoholhaltiga drycker, för nu var det ett bra tag sedan jag festade sådär riktigt ordentligt. Eller förresten, jag ska nog säga som min gode vän Patrik uttryckte sig en gång när vi frågade om han skulle med och festa, - "Jag ska fan inte festa, jag ska SUPA!". Okej, tänkte vi och frågade om han skulle med och supa. Det ville han.

Singstarstjärna! I går inträffade det mest osannolika som någonsin ska ha kunnat ske i en värld som denna. JAG, spöade en ESTET (MED SÅNGINRIKTNING) i Singstar! Jag har aldrig varit så nöjd med mig själv som jag var i går kväll vid nio-tiden. En större bragd har förmodligen inte hänt i denna världen. Det får Anders bragd mot Jonas att framstå som en liten skitbragd. Men han kan ändå vara nöjd med sig själv :) Så Nisse, kuk i dig! Shit vad ball jag är.

Igår inträffade ännu en "Sumpan". Sumpan vinkar till sig min söta Johanna och säger:
- Hörrö, Johanna.
- Ja?
- Slå Rasmus.
-Va, varför skulle jag göra det?
(Tystnad i 10 sek.)
- Det behöver han.

Min egen kommentar: Sumpan, jag älskar dig ännu mer efter detta. Kärlek broder.

Nu bär det av till hembyn Kilafors för frugans mormor fyller 60 bast så hon ska firas.

"Yes we does, buy"

Livet känns finfint just får jag väl lov att säga. Mitt hat mot öststaterna från lördagen har sakta men säkert börja lägga sig, en ganska lugn "vecka" i skolan (den är ju trots allt bara 3 dagar), förhållandet med frugan är stabilt och rullar på, men framför allt: WEST HAM ÄR KVAR I PREMIER LEAGUE!

En makalös spurt med 7 vunna på de senaste 9 är fullkomligt briljant. Anledningen till detta stavas: Carlos Tevez. Mannen är fantastisk! Han har ensam, nåja, med viss hjälp från Noble och Green räddat West Ham kvar i den engelska högstadivisionen. Efter en trög höst och en kass vinter har han och hela West Ham vaknat sen 3-4 förlusten mot Spurs i slutet av februari. Han har ensam vunnit matcher åt West Ham och avgjorde den viktiga matchen mot självaste Man U i söndags med matchens enda mål. Dock försvinner han nog nästa säsong, tyvärr.

Nog om fotboll nu. Nu tänkte jag i stället ägna lite skriverier åt världens kanske roligaste och mest kontroversielle man, jag talar såklart om Sumpan. Andreas "Sumpan"...